elinbonnevier

Sitter i sängen och funderar. Har precis varit på yoga med Frida och det var så skönt att bara släppa allt för en liten stund. Jag vet inte längre var jag befinner mej. Det känns som jag flyger omrik och tittar ner på mej själv där jag springer omring som en liten myra som stressar runt. Jag tror jag kan klara så mycket men nån gång måste jag inse att det inte går att vara alla till lags även om jag skulle vilja det. Petra min yoga lärare pratade om det och det kändes som hon pratade om mej.
Jag känner mig gladare nu även om jag har varit sjuk nu några dagar. Mina förvitrrade tankar börjar lägga sig. Och jag vill att någon förstår mej och ser hur jag mår.
Jag vill förstå min omvärld men det är svårt att komma ända fram, jag får nöja mej med det jag har och vänta tills rätt ögonblick.




Det finns ingen som du och jag vill inte förlora dej...